Det finns ett fåtal smittämnen som är luftburna, dvs de kan spridas med vinden över större avstånd. Till exempel kan viruset som orsakar mul- och klövsjuka spridas med vinden. Bakterien som orsakar Q-feber kan också spridas via luften, då den kan finnas i damm som kan färdas en kortare sträcka.
Inom en besättning kan vissa smittämnen spridas via små droppar från hostningar och diarré. RS-virus som orsakar luftvägsinfektion och coronavirus som kan ge diarré och luftvägsinfektion är två vanligt förekommande virus i svenska nötbesättningar, dessa kan spridas som droppsmitta i luften inom en besättning men sprids inte med luften mellan besättningar. För dessa virus är djurkontakter och besökare som rör sig mellan flera gårdar på samma dag de största smittriskerna.
Vissa smittämnen sprids med så kallade vektorer. Vektorer fungerar som bärare och spridare av smitta och oftast även som mellanvärdar för att smittämnen ska kunna slutföra sin livscykel. De vanligaste vektorerna är insekter och fästingar. Dessa får i sig smittämnet när de biter eller suger blod från ett infekterat djur och för sedan över smittan till nästa djur.
Ett exempel på vektorburen sjukdom är piroplasmos (även kallad sommarsjuka) som sprids med fästingar och ger blodfärgad urin. Ett annat exempel är schmallenbergvirus som sprids via svidknott och kan orsaka missbildade foster.
<< Tillbaka till föregående sida
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.