Antibiotikaresistens - Friska djur behöver inte antibiotika

Bakterier som är motståndskraftiga mot antibiotika är ett mycket allvarligt hot mot både djur- och folkhälsan. Redan idag ställs sjukvården inför fall av bakterieinfektioner som förr ansågs banala men där behandlingen nu misslyckas.

Till skillnad från andra EU-länder har vi i Sverige än så länge ett gott läge, med bara ett fåtal påvisade fall med multiresistenta bakterier hos lantbrukets djur. Även bland människor är förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier låg ur ett globalt perspektiv. Vi har alltså allt att vinna på att fortsätta jobba aktivt med att hålla förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier nere.

Vad är antibiotikaresistens?

Antibiotika används för att behandla bakterieinfektioner hos människor och djur. Förvärvad antibiotikaresistens innebär att bakterier som tidigare varit känsliga för antibiotika har utvecklat motståndskraft så att infektioner med dessa bakterier blir mer svårbehandlade. Resistensen gynnas av antibiotikaanvändning. Då vi i Sverige sedan länge varit återhållsamma med att ge antibiotika till lantbrukets djur har vi kunnat hålla utvecklingen av antibiotikaresistens i schack.

Röda är resistenta bakterier. Vid antibiotikabehandling slås de känsliga bakterierna ut och de resistenta får chansen att förökas.

Antibiotikaresistenta bakterier sprids som vanliga bakterier. De kan överföras från djur till djur och många av dem kan därtill spridas mellan djur och människor. Detta innebär att det finns en risk att resistenta bakterier, som till exempel MRSA, sprids till dina djur vid kontakt med andra djur eller besökare även om antibiotikaanvändningen på din gård varit låg.

Hur kan du som djurägare motverka uppkomst och spridning av antibiotikaresistenta bakterier?

Genom ett gott smittskydd bekämpas förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier på flera sätt:

1. Genom bra smittskydds åtgärder förebyggs spridning av alla bakterier, även de resistenta, både till gården och inom gården.

2. Gott smittskydd innebär även att djuren utsätts för mindre smitta i allmänhet vilket medför att behovet av antibiotikabehandling minskar. Friska djur behöver inte antibiotika!

3. God skötsel är en lika viktig pusselbit för att hålla antibiotikaanvändningen nere, eftersom detta är av stor betydelse för djurens motståndskraft mot bakterieinfektioner. Läs mer under: Hur uppkommer smittsam sjukdom – faktorer hos djuret.

Sjuka djur kan behöva antibiotika

Djur som på grund av bakterieinfektion behöver antibiotika ska förstås behandlas. Då är det viktigt att antibiotikan hanteras med försiktighet: Spill ska undvikas, handskar bör användas vid hanteringen och handtvätt ska ske efteråt.

Det är viktigt att det sjuka djuret får rätt diagnos. Det är bara bakteriella infektioner som kan behandlas med antibiotika. Många gånger behöver
prover från det sjuka djuret ha analyserats på laboratorium för att få reda på att det verkligen rör sig om en bakterieinfektion samt vilken typ av bakterie som är orsaken och vilket antibiotikum som bör användas för just den bakterieinfektionen. Vid mastit (juverinflammation) tas nästan alltid ett prov för bakteriologisk odling medan det vid lunginflammation kan vara betydligt svårare att odla fram de bakterier som orsakat sjukdomen.

Antibiotikan som används bör ha ett så smalt spektrum som möjligt. Ett smalt spektrum innebär att det är riktat mot ett fåtal specifika bakterietyper, medan antibiotika med brett spektrum slår mot ett flertal typer av bakterier. Bredspektrumantibiotika påverkar därmed andra bakterier än den som orsakar infektionen, exempelvis tarmfloran. Smalspektrig antibiotika är bättre ur resistenssynpunkt än bredspektrig antibiotika. Ett exempel på smalspektrig antibiotika är vanligt penicillin. Ett exempel på bredspektrumantibiotika är tetracyklin.

<< Tillbaka till föregående sida