Skriv ut

Övriga smittämnen

Svampar

Vissa mikroorganismer inom svampriket kan vara sjukdomsframkallande, främst mögel-, jäst- och trådsvampar (dermatofyter). Av dessa är det framför allt en svampinfektion som sprids mellan nötkreatur, nämligen ringorm. Ringorm orsakas av en dermatofyt och yttrar sig som en infektion i huden. Både djur och människor kan drabbas. Det går att hålla sin besättning fri från ringorm och man bör undvika att "köpa in smittan" i samband med djurinköp. Det finns även vaccin som är effektiva mot ringorm.

Mögelsvampar kan förorena fodret vid odling, skörd och lagring. Under fuktiga förhållanden växer mögelsvampen till i fodret och kan bilda sjukdomsframkallande toxiner och om de förekommer i mycket stor mängd kan de orsaka sjukdom hos djuren.

Jästsvampar  förekommer i djurens normala hudflora och brukar vanligen inte infektera nötkreatur. I undantagsfall, om normalflorans balans av någon anledning rubbas, kan jästsvamp orsaka infektion i hud eller juver.

Prioner

Prioner är små partiklar bestående av infektiöst protein som har en särskild förmåga att förändra motsvarande normala protein hos ett djur som infekterats, med sjukliga förändringar i hjärnan som följd. Det finns bara ett fåtal kända prionsjukdomar varav en kan drabba nötkreatur, till exempel BSE (galna kosjukan). Prionet som orsakar BSE sprids genom kontakt med smittad vävnad (hjärn- och ryggmärgsvävnad), vilket i praktiken innebär att ett nötkreatur bara kan smittas via foder innehållandes smittat kött- eller benmjöl.

<< Tillbaka till föregående sida